kom jag på att jag ju inte använt nässprejen i kväll, så jag släppte raskt datorn och gick ner i köket och puffade på. Det låter något, nja. Men dels är jag alltså så väldigt tacksam över att jag bara kan kila nerför trappan – och utan att ens tända lampan – eftersom jag ser hur maken kämpar med denna trappa. Han vill, så det är OK, men varenda gång jag mitt i trappan kommer på nånting och vänder mig och bara går antingen upp eller ner, så är jag tacksam i vardagen. Och sen dels då så är jag tacksam över den här sprejen, samtidigt som jag ju inte vet om den egentligen fungerar eller om jag överreagerar, verkligen inte enkelt det här med medikamenter och substanser av olika slag. Men det var en extremt obehaglig sak det där att vakna av nysningar och sen ett smärre snorvattenfall. Går det att undvika, så är jag nöjd.

Annonser