Jag har aldrig förut vaknat av att jag nös. Men det gjorde jag i natt efter två. Och så rann näsan, jag letade upp näsduken som fanns bredvid sängen. Och jag hörde att maken vaknade, men han somnade – tack och lov – om igen rätt omedelbart. Men jag fortsatte snyta mig. Och nysa. Till slut gick jag upp, när jag hade snutit mig genom ett par näsdukar och så tog jag en pollentablett och det tog väl en timme innan den kickade in ordentligt, men sen somnade jag igen. Märkligt detta.

Och sen funderade jag på en av alla dessa dödsannonser jag läste i helgen, någon efterlämnad som argt skrev – ‘du härlige friske (namn) som blev ett av sjukvårdens offer’. Ja, inte vet jag, men det stod i annonsen att vederbörande dog hemma och dessutom i hög ålder, 88 år fyllda. Och det är klart att jag fattar att saknaden är stor, även om man nu fått många friska år tillsammans, men ändå.

Annonser