än den börjar, får väl räknas som en bra dag. Så det här var en bra dag. Lugn och fin till slut. Och temperaturen (ute) steg behagligt, så nu har vi en liten glipa öppen till balkongen igen. Utan att maken behöver treva efter en mössa.

Och vid kvart i sex pillade jag lite på kedjan till lodet som hör ihop med timslagen i golvklockan, och minsann – the magic touch – sen dess slår timslagen igen. Maken är obeskrivligt lycklig. Ingen vet hur länge det varar, men det är ju livets villkor i största allmänhet.

Och vid ett tillfälle, när jag satt ute, så hörde jag att grannarna också var ute på sin uteplats. Då kom deras rödhake flygande och satte sig på mitt balkongräcke och gav ifrån sig ett typiskt missnöjt pip, trots att den hade en mask (eller liknande) i näbben, och så lyfte den igen och jag såg att den dök bort mot boet. Jag nämnde det för grannkvinnan, som råkade vara ute och vattna när jag kom hem med alla mina kassar och då sa hon, att dom har bestämt sig för att inte sitta ute så mycket så länge fågeln bor kvar. Det tycker jag är enormt hänsynsfullt, nästan i överkant, min pappa hade grustag och där byggde sädesärlorna bo innanför krossmaskinen.

Annonser