i dag också. Maken är duschad. Och jag har köpt mer tobak och jag cyklade också bort till senaste boendet. Det blev lite stökigt när jag hämtade maken i går, för damen han delade toalett med var där just när vi skulle packa ihop, så en uska gick in och plockade ihop makens saker. Det var inte konstigt alls att hon missade toapappershållaren som jag alltid har med. Det är ju inte självklart att det finns möjlighet att ha toapapper till höger på en handikappanpassad toalett. En del modeller har hållare på både sidor, men alla har inte det, så den här är rätt nödvändig att ha med. Det är lite olika om jag lyckas skruva fast den, ja jag medför både skruvmejsel och skiftnyckel förstås, men annars har jag bred brun tejp och sätter dit den. Så nu hämtade jag den. Jag förklarade mitt ärende för den personal som faktiskt fanns i korridoren, och hon sa – ‘jaså, var det hans?’ och man kan tycka att eftersom jag namnat den med en orange etikett, så borde det framgått.

Och morgonen började inte så bra. Jag satte mig upp och då säger maken – ‘jaså, du tänker vila lite till?’ och det tyckte jag var en konstig slutsats. Jag är lite skör där på morgonen och vill helst ha det så tyst som möjligt. Och sen när vi satt vid gröten, så klagade han rätt energiskt på att man på boendet ställer saker till vänster om honom, ‘dom borde veta att jag inte ser’, säger han. Och jag säger att med tanke på att han är där två frukostar med ganska glesa mellanrum och dom har ett antal stadigboende att hålla reda på, så är det kanske inte så konstigt. Jag säger att han får väl säga till. Samtidigt inser jag att han är van vid att jag ordnar det så att han aldrig behöver säga till. Ja ja. Anpassning tillbaka till vardagen, alla dessa vardagar och söndagar.

Annonser