– förutom middagen i går när vi var sexton personer, så har vi varit sju fredag kväll, lördag frukost, lördag kväll och söndag frukost. Och nu har maken och jag varit i kyrkan, han vilar. Och Äldsta och hennes familj åkte sin väg strax efter att vi åkt till kyrkan och Yngste är ute hos Äldste en liten stund. Och jag sitter och tänker på hur märkligt fort allt går. I går promenerade jag till svärmor och maken blev skjutsad av ena svärsonen. När jag kom gående så hade större delen av min flock hunnit fram redan och jag såg dom på avstånd och tänkte att nog är det märkligt att alldeles nyss var dom egna barnen så små, dom här fyra som jag burit i min kropp, och nu är det så många som hör ihop med mig. Dom närmaste.

Och diskmaskinen surrar. Det går åt oanade mängder glas i sammanhanget. Och ändå missade jag vattenglaset som står bredvid sjuttonhundratalssoffan, som Yngste fått sova i, när huset fylldes i övrigt. Och nu har till och med diskmaskinen tystnat.