är det väl ändå. Fast jag handlade den traditionella skivade skinkan, det vanliga lördagsnöjet, och tänkte när jag gick hem i det dämpade solskenet, att det var rätt skönt att ha bekväma skor, yllekofta och vindtät jacka. Jag minns ju när det var självklart att klädseln sista april var nån sorts klänning och snygga skor.

Och jag är så pass försoffad att jag nog inte ens går till torget och lyssnar på kören. Jag hörde nyss vårsånger från tv:n. Och brasa blir det inte tal om. Jag minns när en åskådare vid en traditionella elden ringde brandkåren. Alla andra hade full koll, men just den knäppskallen trodde att han gjorde en insats, så mitt i sångerna kom brandbilen med sirener och allt. Stämningen blev frostigare. Men jag har sett tillräckligt många eldar, tror jag.

I morgon tror jag att jag gör rabarberpaj.