kan sluta i betydligt större frid. Lyckligtvis. Sen vet jag förstås aldrig hur kommande natt blir, det ingår i paketet att osäkerheten här är något större än den genomsnittliga. Men just nu andas jag in och tänker att det får bli hur det kan, jag gör så mycket jag kan och orkar. Jag kan inte längre föreställa mig hur det skulle vara att sova hela nätter. Och med den reservationen får jag önska mig vila.

Och det här med dagens brödbak, det har en vilsam effekt på mig. Doften som sprider sig – just i dag lite störd av att jag tydligen borde diskat ur ugnen efter förra helgens lasagne, något droppade tydligen ner på ugnsbottnen. Ett projekt för morgondagen, kanske. Om jag orkar efter makens hårklippning och dusch och så lakansbytet.

Men det kan bli så att jag tar mig ut på promenad i morgon också, det har också en hälsosamt effekt, jag känner det. Och jag förtränger effektivt tankar om att egentligen är det alldeles ynkligt att bara promenera en halvtimme i rask takt. Jag har inga förutsättningar att springa maraton ändå. Det får vara gott nog för mig.