– frånsett incidenten med sopkärlet då, för det tycker jag var obehagligt, men annars. Makens idé om våfflor var jag ju inte så road av, men det blev trevligt. Sen är jag lite fascinerad över fenomenet att folk traskar fram till honom och är sociala och liksom låtsas inte om att jag står där också. Det är inte första gången, och inte sista heller, gissar jag. Men lite konstigt är det. Det får väl sorteras under rubriken ‘folk är inte kloka’ och så är det bra med det.

Och nu ska jag lägga mig och hoppas lite stillsamt på nån enda trevlig dröm nån gång. I natt drömde jag att jag försökte somna. Det är väl ändå rekord i trista drömmar.

Och så lyckades jag se sista halvan av reprisen av Grey’s också, tur det, eftersom manusförfatterskan lyckas få till det väldigt intrikat dom sista fem minuterna. Sen såg jag ett program om bygdens store son och det var förstås lite roligt av många skäl. Plötsligt dök det upp en numer inte längre så ung man, som jag gick en ekonomikurs på komvux med för länge sen, och honom minns jag mest för att han kom för sent till sista skrivningen och klagande sa – ‘mossan väckte mig inte’. Dom andra kvinnorna skrek – ‘hur gammal ÄR du egentligen?’, men nu såg han så etablerad och lyckad ut som man bara kunde begära.