Var det särskilt synd om Törnrosa egentligen? Som fick sova så rejält, tänker jag. Mellan fem och sju var sömnen förbehållen maken här, han sov med lugna andetag. Och det var jag tacksam för. Men vid sju, när man nästan kan gå upp här, då somnade jag förstås en stund.

Och sen ringde Äldste mitt i morgonpysslet, men jag lyckades dammtorka golvet under fåtöljerna och göra gröt under tiden som jag hade telefonen fastklämd mot axeln. Tebladen var däremot inte alls samarbetsvilliga och spred ut sig över bänk, spis och golv. Men jag sanerade det också under samtalet. Sen tappade jag telefonen lite grann i dom blötlagda linfröna, men eftersom dom suger upp vattnet under natten, så gick det bra.

Och så har jag lagt gröna bönor i marinad, det råkar vi tycka är så gott, men jag får sällan till det. Plötsligt händer det.

Och jag har skickat efter den där toppen jag tjatade om i går. Man rätar lite på ryggen om man känner sig fin.