onsdag, 30 december, 2015


– så tyst det nu blir i den form av tätort jag ändå bor i. Och jag tänker med viss förvåning på hur det kommer att vara i morgon kväll. Nu har jag iofs hört på nyheterna att man sålt mycket mindre fyrverkerijox detta år, och en del har alldeles uppenbart bränts av redan, men med tanke på att folk varit helt hysteriska dom andra år vi bott här, så undrar jag.

Och det mest förvånande brukar vara att folk samlas i mängd på det inte särskilt stora torget och skjuter av sina fyrverkerier där i folkmassan. Att ingen hittills skadats är något av ett mirakel. Och det står tårtrester på skulpturerna dagen efter, när oerhört effektiva kommunala sopare städar upp.

Min enda ambition för morgondagen är att lyckas köpa lite sallad före lunchen. Och sen slog mig tanken att det ju faktiskt är nyårsafton och jag tänker inte göra snittar med löjrom och så, men jag kunde kanske köpa lite ostbågar, så blir maken glad. Och överraskad. Jag har verkligen talang för party.

– det där att stå på morgonen så här års och smörja in ansiktet med solskyddsfaktor 50. Om man nu tänker efter. Å andra sidan speglar det väl min optimistiska läggning. *ironi* – snarast speglar det väl min bekvämlighet. Inte så många tuber att hålla reda på. Och det kanske kan räknas som optimism att öht nyttja nån sorts kräm, även om den inte lovar vare sig slät eller pigmentfri hy. Nå ja, Tvåan, familjens expert i branschen, anser att man ska ha nån sorts kräm. Så då kör jag på det.

Och jag har haft en bra eftermiddag i dag också. Äldstes familj hade prytt sitt kök med röd-gröna pappersgirlander som dom hade köpt på nätet och jag letade upp butiken och skickade efter flera. Så att jag ska ha när min enda stackars går sönder. Och då kom jag ihåg att Bästa Grannen nån gång sagt att hon skulle vilja ha, så jag skickade efter två till henne och hon blev lycklig, så jag satt där en lång stund med kaffekopp och mandelmussla. Och päronlikör också.

Och jag passade på att förnya grandekorationerna också, med flaggremsa med nordiska flaggor. Nu ser man knappt plastgranen längre.

var väl inte så glödande, men jag stod utanför maxi fem över åtta, försedd med min lista. Sen är det en annan sak att min pappa hade haft ett befäl i det militära, som tydligen brukade säga – ‘människan äl ett vanedjul’, och det gäller tydligen fortfarande. Man har möblerat om salladen på maxi, numer står den inte rakt fram när jag har tagit tomaterna utan man ska vända sig 90 grader, och det glömde jag helt. Jag plockade åt mig champinjoner och ingefära och morötter och där nånstans försvann salladstanken. Ja ja.

Och solen hade inte alls gått upp än när jag trampade i väg, den hade inte ens gått upp när jag kom tillbaka till hemmet. Men den ska vara uppe en minut längre i eftermiddag än i går, om jag förstod rätt. Och jag sätter ordentligt på baklyktan och tänker VARENDA gång att nu ska jag stänga av den när jag går in på maxi. Icke. Men jag stänger av den när jag kommer hem iaf. Och jag glömde ta med mig den värmande sadelskyddet, som jag fick förra året, men det var en ynka plusgrad.