det här med kyrkan i dag. Det hade inte snöat så förfärligt mycket, några centimeter, men det regnhaglade nyss och det känns inte så stabilt som underlag. Och sen känner jag mig inte så stabil heller. Jag vet inte varför, men jag är rätt slut nu. Jag vaknade lite före mobilen och kunde stänga av den, men sen lyckades jag inte ta mig ur sängen förrän efter en halvtimme. Totalt slut.

Och då ska man nog inte pressa sig till aktiviteter. Jag vet att det ibland fungerar så att kommer man bara iväg, så hjälper det. Men jag vet aldrig riktigt var gränsen går, den där som skiljer från positiv aktivitet och där man springer in i kakelväggen. Jag känner mig lite feg, som inte försökte iaf. Å andra sidan har jag mycket livliga bilder i huvudet på hur det blir att köra av vägen med maken och så tillkalla hjälp och alltihop. Katastroftankar är inte till hjälp alls.