fredag, 25 december, 2015


i dag, antagligen för att jag inte haft nån sen jag var femton, tror jag. Å andra sidan har jag inte gått runt i nattlinne heller. Och jag har inte varit i julottan.

Men jag steg ju upp så där jättesent och tvättade hjälpligt av mig och klev i sidenkalsonger och en svart linneklänning jag köpte på Yllet i Visby för så där tio år sen, Yllet saknas av mig, men jag förstår att om folk köper kläder så sällan som jag, så kunde dom knappast överleva.

Och dom peristaltiska funktionerna har väl tagit en del stryk av all vanlig föda, s a s. Men jag får väl övergå till grillad kyckling och kokt broccoli så småningom. När chokladen och skumtomtarna tagit slut.

Jag är trött, oklart varför, för jag tycker inte jag gjort så särskilt mycket, koka skinka är ju inte precis ett jätteprojekt. Men man ska ju lyssna på kroppen. Och jag är lite förbryllad över att det är lördag i morgon, Annandagen förstås, och så söndag på det. I morgon går vi i närmaste kyrkan. Och numer kan man ju handla mjölk när som helst var som helst, i princip. Det var annorlunda på den tiden vi hade gigantiska släktkalas på Annandagen och ett ganska litet kylskåp dessutom. Då gällde det att bunkra upp från början.

för Yngste, åtminstone så här långt. Han har väl en och en halv timme kvar. Och maken och jag tar det mycket stillsamt i dag, tacksamma och fortfarande mätta från gårdagen. Ja, lite har vi ätit i dag också, men grundmättheten är nog kvar sen i går. Tvåan hade gjort underbara köttbullar och en ljuvlig cheesecake (från Hummingbirds förstås) och svärmor hade bidragit med en Jansson. Och svärdottern hade fixat och ordnat på det mest kompetenta sätt. Jag funderar på att skaffa en baksten, hon hade använt det till den sorts bröd som makens mormor bakade i stenugn på sin tid. Jag skrev ner receptet, då för länge sen, knepet är att det ska jäsa tre gånger.

Och jag hade, som jag befarade, blandat ihop lilla minstas och nästminstas paket, men det kunde redas ut. Hoppas jag. Och lilla minsta fick en totalt underbart bisarr pippi-peruk av någon, det var strålande. Annars hade flickorna röda tomteklänningar med vit fluffig fåll och ibland tomteluva till, betagande faktiskt.

Och vid det här laget har väl katten vågat sig fram också, hon tycker den besökande rottweilern blir lite mycket.

– blev lite konstigt. Jag somnade en timme senare än vanligt och vakande tjugo över fem och låg och snurrade till sju och hann lagom fundera på om det kunde vara så att jag kunde gå upp snart, men då somnade jag och sov till tio i tio. Och maken sov hela tiden. Totalt utpumpad, skulle jag gissa. Men han var väldigt nöjd med sin julafton. Och det var fint med midnattsmässan, ljust och vackert. Duktig vikarierande kantor och fina psalmer.

Och Yngste hade fått meddelande i mobilen att det kunde vara trassel med första tåget, men det fungerade ändå, så just nu gissar jag att han står och väntar på sitt andra tåg. Vi åt lite till innan han åkte och tog en mugg kaffe och en pepparkaka. Och det intressanta var att pepparkakorna stod till vänster om maken, men minsann – pepparkakor hade så pass dragningskraft att han kunde ta fler utan minsta uppmaning från oss.