– äntligen, som vi brukar säga. Faktiskt. Och jag har hängt en maskin tvätt och ska väl ta tag i dammandet. Det låter kanske som om vi har enorma mängder damm, men allt beror ju på vad man jämför med, och nu ska det befintliga bort, tänker jag.

Och svärmor, som i söndags annonserade på att hon ville bjuda på ‘mina goda köttbullar’, som hon sa, har nu ändrat sig. Hon hade bokat tvättstugan och då så. Maken och Yngste får väl äta mina, fullt ätliga, köttbullar i st.

Och så ska jag gå och handla lite. Det var ju det här med julklappar till sondöttrarna. Och tobak till mig själv. Och lite annat.

Och i bilderna på fb dök det upp som förslag förra årets bild från 22 dec och det är det bleksiktiga skinkan som ligger i vanligt vatten där på kvällskvisten. Det lär bli likadant i år. Upprepningens charm.