om jag ska sätta klockan i morgon eller inte. Det vore ju praktiskt att komma igång förstås. Yngste är ute sent i kväll, han skulle träffa en kompis och titta på sen hockey. En del beror förstås på hur natten blir, och det vet jag ju aldrig.

Och så är det lunchen med svärmor. Rimligen hinner jag koka skinkan efteråt. Och jag är fortfarande irriterad över att trots att jag ganska nyss sa ifrån att tider ska helst överenskommas med mig, så struntar hon i det. Och maken blir så himla förvirrad när han ska diskutera sånt. När jag pratade med Äldste om det, sa han att så har det egentligen alltid varit, och det kan han ha en point i. Det beror inte enbart på makens sjukdom. Och jag har å andra sidan alltid varit ganska strukturerad.

Om jag nu lägger mobilen bredvid mig så kan jag iofs stänga av den, om det skulle verka omöjligt när jag är uppe med maken, för då vet jag om jag har sovit så vidare värst. Det skulle vara underbart om det inte regnade riktigt så här mycket, men jag är tacksam att slippa halka.