att sova i morse. Dessutom var det så himla roligt att Yngste kom hem, tåget var exakt i tid, men det var ändå lite sent, 22.41, och sen skulle det ju pratas lite och tas fram en mycket enkel macka och så, så klockan hann ticka i väg. Sömn blev en bristvara.

Och jag är irriterad över dom stackars julkort jag ändå fick i väg. Värdinnan hade fått sitt när jag kom dit i onsdags. Yngste hade inte fått sitt i går ens. Men svärmor hade fått – tre kvarter bort iofs – så det var väl bra. Och jag ska strax ringa till henne och säga att vi gärna kommer på lunch i dag. Eller det är kanske bättre att maken får ringa när jag väckt honom, hon litar ju mer på honom. Jag anpassar mig.

Och i dag ska jag väl lyckas damma lite.