lördag, 19 december, 2015


på saker jag inte gjort och – mest troligt – inte heller kommer att göra. T ex – koka kola, koka chokladfudge, ordna pyssliga saker i allmänhet så där. Och jag missade den jättebilliga försäljningen av Paradisaskar på maxi för ett par veckor sen, Yngste och jag diskuterade att det vore trevligt med en ask, och sen visade det sig att jag missade fyndet med ett dygn och det kändes lite harmligt. Men i dag sålde man till kraftigt rabatterat pris på coop, och jag kan ju inte göra Yngste besviken. Han har förmodligen glömt detta ändå. Men nu finns det en ask. Ingen i min familj är särskilt förtjust i mörk choklad, maken saknar iofs körsbäret i likör, men det finns ju inte ens i Aladdinasken längre.

Och på måndag ska jag damma har jag tänkt.

vara så att jag är på väg att bli förkyld. Det är länge sen sist, dvs jag har hela hösten haft nån sorts condensed version av förkylning, jag har nyst femton gånger i sträck och snutit mig intensivt tjugo minuter i taget, och sen har det bara upphört. Men det här känns som om det kan vara en mer långdragen historia. Jag hoppas förstås inte det.

Och i morgon ska vi åka till Tvåan då. Jag fick syn på väldigt snygga örhängen (man kan aldrig ha för många snygga örhängen) i ett fönster jag gick förbi i torsdags. Odlade pärlor längst ner på en stel silverhistoria. Och kvinnan i affären och jag började byta födelseminnen, hon hade en dotter född 21 dec, ett par år yngre än Tvåan, men vi bondade där, så trevligt.

Faktiskt, jag köpte ett par till Äldsta också, fast det var i butiken här, och dom ser helt annorlunda ut, lite mer glitter faktiskt. Och jag gick tillbaka till affären där jag köpte Tvåans och köpte faktiskt ett par till svärdottern också, ytterligare en annan variant. Ja, jag är själv oerhört förtjust i örhängen och har aldrig samma två dar i följd.

många tusen timmar, den nya lampan i trappan. Den förra slocknade i morse och eftersom det är den andra sen vi flyttade hit, så kan jag inte klaga på det. Och jag bytte till en vi hade hemma, men det blev bara lite dunkelt upplyst då, så nu har jag satsat. I detta mörker.

Och sen behövdes det skinka till makens mackor, så jag dök in på coop på vägen hem från maxi. Där sprang jag på en vän som berättade om någon annans mycket svåra sjukdom, så mina tankar och böner går till hela familjen där. Någon som fick hela sin tillvaro ställd på ända. Och det tog 45 minuter innan ambulansen kom, vilket just i detta fall inte hade så stor inverkan, men för den som satt bredvid var det självklart många långa minuter. Och sen tänker jag på någon annan jag nyss mötte som går in för en identitet som sjuk, med diverse åkommor och diffusa symptom. Var och en måste hantera sin situation, självklart, men det finns dessa som en erfaren person kallade ‘svaga tyranner’, och där tar jag ett steg bakåt.

i facket när jag kom hem. Jag väntar ett bokpaket, inget konstigt alltså. Så nyss slet jag upp det för att titta. Men – Mamma Mu firar jul??? Det var inte alls så jag tänkt. Och en bok till av motsvarande slag och så stod det på följesedeln att dom hoppades att jag skulle vara nöjd?? Och då tittade jag lite mer noggrant, adressen med Yngstes namn, mao hans julklappar till brorsdöttrarna. Och det betyder att mina böcker fortfarande inte kommit.

Och sömnen och det undermedvetna skötte sig i natt, lugn och frid. En dröm där det figurerade en tjänst som skulle sökas, en av de sökande var en lärare jag hade för väldigt länge sen. Jag tyckte han var bra och rättvis och så, men det mest utmärkande i minnet är ändå hans bruna stickade tröja. Och sen sågs vi inte på många år, han hann gifta sig med en trevlig kvinna, skaffa barn och bo i Asien och nästa gång vi sågs, nog hade han den där tröjan. Enormt hållbar tydligen. Så han hade den i drömmen också.

Och jag tänker att nästa gång jag byter lakan är det lite ljusare.