onsdag, 9 december, 2015


på väg till den lite för stora skinkan och läste på förpackningarna. Och ångrade att jag inte funderat lite mer djupgående på inköpslistan. Fast jag brukar så sällan köpa pärlhönsbröst eller vaktlar eller (hela) harar eller änder eller för den delen älgfilé. Det fanns alternativ där. Och nu funderar jag på om man skulle tänka till en annan gång och göra en mer strukturerad resa. Tänk så mycket enormt god och nyttig mat man skulle kunna få till och frysa in.

Det blir en annan dag, den saken är klar. Och till helgen har jag nog en bit älgstek som kan lagas med god sås och eventuellt potatisgratäng. Med vitlök och parmesan.

Och jo, jag har kvar rätt många skumtomtar fortfarande.

Och sen tänkte jag till lite, med anledning av gångna söndagens texter i kyrkan. Ett senapsfrö vet jag hur stort, eller snarare litet, det är. Jag har odlat senap på tefat, gott att klippa över både ett och annat, så där är jag med. Vilken fantastisk bild det är att förvandla det till ett träd som himmelens fåglar kan bo i. Men den där degen som ska syras av surdegen, den har jag inte tänkt närmare på, och så visar det sig att kvinnan bakar sin deg på 21 kilo mjöl, drygt. Rejält, milt sagt. En värdig parallell till senapskornet. Absolut.

än jag hade beställt, men det får väl gå. Nu finns den iaf i vårt kylskåp. Och jag köpte fläskfärs till svärmor som hon önskade. Nu förstår jag iofs inte varför hon inte kunde köpa den utmärkta på coop eller maxi här, men det är så mycket jag inte förstår. Nu är det gjort.

Och resan gick bra, på väg söderut blev det plötsligt helt stopp någonstans där det var enfilig väg och kön var rätt lång. Jag visste inte alls vad som hänt och hur länge jag skulle bli sittande, så jag tog upp mobilen för att lugna maken, men precis då kom en ambulans med blåljus bakifrån – inte den mest lyckade situationen när man står i enkelfil – men bilarna runtomkring började trixa sig åt sidan och sen körde alla glatt efter ambulansen som försvann nånstans. Och det var tydligen nån sorts uppröjningsarbete efter gångna stormar, träd som låg över viltstängslet. Så allt löste sig.

Och där söderut hade man dessa stora burkar tomteskum, så jag kunde inte motstå prisskillnaden. Halva priset mot påsar. Och i går kväll såg jag Leif GW sitta och tugga.

var jag ute i dag. Dvs biblioteket här har onsdagar som sovmorgon, man öppnar 11, och det vet jag egentligen. Glömde bara lite. Så jag stod där kvart i elva, snopet iaf. Nu bor ju lyckligtvis fd Bästa Grannen alldeles bredvid så jag gick upp till henne i stället. Så kunde jag passa på att köpa dom lokala julkorten av hennes man som säljer. Fast med tanke på att jag inte använt upp alla från förra året än, så är det fullt möjligt att lyckliga mottagare får dom så där 2017. Men jag är beredd. Och det var roligt att sitta en stund och prata.

Och ett stilla tacksamhetens jubel också – det blir avlastning nästa vecka. Boendet längst bort från oss, men ändå. Och jag hoppas det inte kommer snö heller. Och kanske kan Äldste titta in till maken någon av dagarna när han hämtar eller lämnar flickorna en bit bort i samma komplex.