– så känns det. Mörker runt omkring. Och då bor jag ändå rätt långt från polcirkeln. Jag hade fryst kålpudding, som jag så förtänksamt tog fram i går och lade i kylskåpet, jag vet att det tar tid att tina sånt. Så jag behövde inte ens laga mat. Jag hade en liten tanke på att cykla till biblioteket, men det regnade så pass att jag ställde in. Och sen somnade jag i soffan efter den goda kålpuddingen.

Och Äldsta ringde en stund, hon har lite influensa, fortfarande feber. Och deras lägenhet saknar fortfarande innertak i ena hallen och i matsalen, väldigt tröttande. Det ska ju torka upp, lämpliga hantverkare ska till och allt tar förfärligt lång tid.

Och i morgon får jag lov att ta mig lite mer samman, skinkan ska hämtas och sockersaltlagen kokas.

Och jag tänker fortfarande på vännen som har det svårt.

Och kanske kanske ringer kommunen om avlastning för nästa vecka i morgon.