söndag, 6 december, 2015


såg jag ute nyss, men lite molnslöjor fanns det kvar. Jag gjorde ett litet överslag förut i dag och funderade på om jag skulle hoppa in på maxi på hemvägen från festen och handla lite, men sen tittade jag på väderutsikterna som lovade sol i morgon. Bättre då att ta cykeln. Inte minst om man tänker på det här med att röra sig lite. Och så här långt ser det ju lovande ut för lite sol.

Och två hittade kjolar hänger numer i garderoben. Åtminstone den ena verkade ganska bekväm.

Och så är det dags att göra en ny matlista också. Helst innan jag handlar. Funderar på om det blir någon kola kokad i år. Kanske. För två år sen lossnade en plomb när jag satt och tuggade helt fridfullt och det finns nog fler.

häromsistens, så slog mig tanken att jag kanske skulle klä mig i något annat än de vanliga svarta långbyxorna, så jag lyfte ner en låda med kjolar från garderobens ovansida och fiskade upp en gråbeige med blommönster, österrikisk, inköpt för länge sen. Och så har jag ett stilfullt bälte och kan använda antingen svarta (jomenvisst alltid), mörkröda eller mörkgröna överdelar till. Och det kändes lite mer festligt än de svarta långbyxorna. Jag kanske ska titta mer i lådan, det finns fler kjolar, kanske rentav fler som jag kan ha.

Fast ett par nya skor kunde vara en investering. Jag har ständigt uppfattningen att skor ska vara bekväma och det minskar utbudet.

avklarat. Med råge s a s. Maken och jag kastade oss till närmaste kyrkan i förhoppningen att det skulle gå ihop sig, rent tidsmässigt. Mer rutinerade pastorn brukar vara klar så där 11.07 och inget slarv med det, men den något yngre förmågan (plus extra sjungande till gitarr) tog ut svängarna lite mer, så när jag såg att klockan hade hunnit bli 11.23 så petade jag maken i sidan och sa att nu går vi. Så det gjorde vi. Vi skulle liksom en sväng om hemmet, hämta presenter och gå på toa, och så skulle svärmor hämtas upp efter halv tolv, var det sagt. Och det blev 11.40, vilket hon inte var riktigt nöjd med. Men vi kom fram ungefär på beräknad tid ändå.

Och nu har vi ätit god mat och druckit mängder kaffe och ätit tårta dessutom. Lilla minsta var mycket nöjd med sina presenter och det tror jag svärdottern också var. Och vi satt och pratade med hennes trevliga föräldrar, så bra eftermiddag detta.

Men livet är ju randigt, mitt när jag satt där i glädjen och gemenskapen fick jag ett besked om en mycket avhållen väns svåra situation.