är limporna klara. Jag har spikat fast färdigtiden i minnet eftersom äggklockan behagade haka upp sig runt tio minuter när degen skulle jäsa. Ingen olycka skedd för det, det blev kanske tjugo minuter extra ändå.

Och det har varit en sån där dag som kom av sig, som dag betraktad. Skymning hela tiden. Och jag har inte varit ute alls, i morgon måste jag. Och även om jag inte tycker det här är så särskilt roligt, så känner jag att det lugna tempot, att känna doften av limporna – det är fridsamt. Även om jag hellre varit någon annanstans.