Tigerliljan's Weblog

Jag kom ju på i söndags kväll att det rimligen ska finnas presenter till lilla minsta och till svärdottern på söndagens kalas. Lilla minsta är MYCKET förtjust i Pippi, som sagt, och jag kastade mig ut på nätet, åhléns hade diverse prylar, men berättade för mig att dom fanns i Skärholmen typ, och det hjälpte inte så värst nej. Men Astrid Lindgrens värld var beredda att sälja till mig och den lilla klänningen (+ två gullpengar och en klippdocka som bonus) kom i tisdags och svärdotterns två större Valdemarsuddekrukor kom sent i eftermiddags, dvs jag har inte hämtat dom än, men det var det allra närmaste hämtstället, så det gör jag snabbt i morgon. Lättnad.

Men den ännu större lättnaden är att normaliteten återvände i mitt liv under dagen. I morse och i förmiddags var det riktigt illa, så där att jag tittade mig omkring och undrade hur maken skulle klara att jag ramlade ihop så där åtta minuter senare, och att det inte hände, var en nåd. Så jag ska ganska snart gå och lägga mig, kanske somnar jag också. Det här att ligga och lyssna på någon annans andetag är väldigt blandat.

– det hade jag inte trott i morse. Så man ska aldrig ge upp, som en väns mamma brukade säga. Äldste ska få den ena. Och egentligen har jag nog haft i dubbel vikt fruktjox i dom, men det blir säkert bra. I senaste boken om Mma Ramotsve så äter dom som vanligt fruktkaka och konstaterar att den blir bara bättre med mer sultanasrussin i och det är det här.

Och jag har gjort en preliminär lista på avlastning för kommande 2016 och till min lätta stress har jag och avhållna väninnan prickat in tolv gånger. Jag undrar hur många som blir av, kommunen har ju det senaste året tagit till sig devisen att en inställd spelning också är en spelning.

Och jag slåss med dom inre rösterna, den som säger att jag är trött, att jag behöver dessa dagar och så den andra som väser att det är inte så roligt för maken. Samtidigt så tänker jag att dagens hopklappning kopplar jag ihop med stressen inför igår, jag har så smala marginaler. Och hur det blir om maken blir sämre kan jag inte riktigt föreställa mig. Och jag har läst bipacksedeln till nya medicinen, alla biverkningar som räknas upp och dessutom har flera påpekat för mig att det kan vara mycket komplicerat att hitta rätt medicin. Jag andas in och räknar till fyra och ut och räknar till sju.

ute var väl hälsosam, kanske. Och på torget har man redan fixat en ny gran, snäppet snyggare än den som ramlade i Gorm. Och jag fick ut paketet och gick till apoteket med hyfsat raska steg och jag var väldigt tacksam att alla stolarna var lediga, så jag kunde sitta och vänta på min tur. Och sen fick jag ut makens nya mediciner, som jag kunde betala direkt vid utlämningsdisken, en lättnad att slippa stå i kö en vända till. Receptarien såg att jag såg blek ut dessutom.

På coop lyckades jag komma först till nyöppnad kassa, en lättnad att slippa kö där också. Jag har hyfsad förståelse för att människor har svårt för sina kort och sina koder och var man ska trycka, men just i dag var jag glad att inte ha ett par såna framför mig. Jag behövde komma hem.

Och efter ärtsoppan slog mig tanken att – tisdag, då var jag ju inte hemma på kvällen, jag missade veckans Leif, så visst var jag tacksam för svtplay. Nu är jag uppdaterad.

är klart opraktiskt. Det sänker hastigheten väldigt mycket. Men jag har ordnat alla morgonens detaljer och måste nu ta tag i resten av dagen. Hur det ska gå till vet jag inte riktigt, jag känner ju redan här i lägenheten ett behov att hålla mig i nånting när jag ska förflytta mig, men det kanske går om jag tar lilla väskan på hjul med mig, en sorts illusion av trygghet. Jag testar.

Och inte blev dagen ett dugg bättre av att toaletten hade en stund med lite stopp. Jag hällde i ett antal hinkar vatten och nu hoppas jag att det är ordnat.

Det vore härligt att bara få lägga sig ner, men det är ju apoteket och ett paket på närmaste utlämningsstället, jag missade och tjatade på maxi igår, men det var fel. Och så behövs det skinka till makens macka vid kvällstét. Och sen kan jag få vila.