– jag plockade fram temuggar och skar upp limpskivor innan jag satte mig i bilen och åkte till kvällsmässan, denna stillsamma oas i mitt liv. Det är väl nån sorts bild av livet att vägen dit är så kaotisk. Och väl där stod julgranen upp men lamporna hade liksom blåst till ena sidan och stjärnan var sned, det bräckliga syns så tydligt.

Och jag gick genom den svala och ganska mörka kyrkan och tog med mig en lös stol in i sakristian, som vanligt. Och vi läste psaltarpsalmer och bönerna tillsammans, vi bad för dom nära och dom långt borta, vi stod inför Guds tron, tid och evighet förenade. Det hjälper mig att flytta fokus från mig själv, den stora gemenskapen bär. Oavsett att vi inte är många.

Och sen kom jag hem och kunde koka té snabbt och effektivt. Och i morgon, hur nu natten blir, ska jag gå till apoteket och hämta dom nya medicinerna, övertygad om att det blir bra. Eller bättre.

Och sen måste jag faktiskt skicka in mina önskemål om avlastning för 2016. Jag har en lista färdig. Som om det skulle hjälpa.