– det är väl sammanfattningen i dag. Jag var så enormt trött efter maten att jag somnade som en klubbad säl i soffan och maken ringde förstås sin lilla mamma och dom råkade i diskussion om priserna på apoteket, ett ämne jag inte alls är expert på, men plötsligt är maken otålig och petar på mig med telefonen – han väcker mig alltså – och där sitter jag, knappt vaken, med svärmor i örat, lite uppe i varv (hon alltså), men jag försökte reda ut det hela så pedagogiskt som möjligt och kunde bara hoppas att det inte blev fel.

Och så är det skymning och ljusstakarna i fönstret lyser igen. Och jag tänker att det var ju väl att makens njurar och sockervärde och allt vad det var, var bra, visst var det, och samtidigt vrider det sig i magen över blodtrycket och kolesterolet. Och jag sitter för mig själv och gråter lite grann. Och mjölkpaketen berättar för mig att man kan bestämma sig för att vara lycklig.