onsdag, 11 november, 2015


– ovanligt tidigt för att vara jag. Men möjligen behövs det. En så fin dag har det varit. Jag var tacksam över att den personal som så småningom dök upp i mängd när vi kom till boendet verkade gladlynt och trevlig och åtminstone två kände igen maken, den ena från ett annat boende och den andra från ett helt annat sammanhang.

Och min biltur gick så smidigt, färgerna var så vackra hela vägen. Och värdinnan hade satt en lapp på ytterdörren för hon var ute i lite ärenden, därför passade jag på och fikade som bilden visade. Och sen träffades vi i kyrkan och det var – som man brukar säga – ett bra möte. Stillhet och gemenskap. Och i dag tände jag ett ljus för den avhållne som begravdes någon annanstans. I morgon är en ny dag.

Och sen gick värdinnan och jag på en trevlig och intressant föreläsning och sen gick vi på lokal, bådadera angenämnt. Och nu ska jag sova. Snart.

– alldeles för snabbt försvann den.  Vit choklad och en god botten.  Jag sitter på ett stillsamt kondis och gläder mig åt att resan hit gick bra.  Sol nästan hela tiden,  vackert.  Och för maken blev det så bra man kan begära,  han fick rentav samma rum som hans morbror bodde i i maj,  rymligt och bra.  Maten hade varit schnitzel,  bäst hittills,  så han var nöjd när jag ringde.

image

Och snart ska jag gå till kyrkan och träffa värdinnan.  Tacksam.