– hade jag nån sorts mentalt konfirmationsjubileum, jag tänkte på bilden som ligger i någon av hyllorna här, bilden där hela gruppen står uppställd på Klockargårdens trappa. Jag minns att jag var lite bekymrad över att håret var för lockigt, detta var långt före plattångens ankomst. Sen visste jag att dom här fem veckorna hade ändrat mitt liv, jag kunde inte gå tillbaka till ett liv där Herren inte var närvarande.

Men jag undrar vad jag tänkte på och drömde om, jag skulle veckan efter börja gymnasiet i en främmande stad, det var ett orosmoment förstås. Och rimligen undrade jag om jag skulle hitta någon som ville dela mitt liv. Den där Fyra Bröllop i går är ju fantastisk på begravningen, när han läser W H Audens Stop the Clocks, den där förtvivlan som är andra sidan av en sorts kärlek. Kanske blev det inte just min sort, den där känslan av uppgående i någon annan, av totalt beroende, av ömsesidig totalitet. Nej, riktigt så blev det inte. Det kan finnas en sorg i det också, det som blev annorlunda.