– det blev det. Det kunde varit värre, maken klarade dagen oväntat bra och var glad över det lite oplanerade fikat. Men jag blev förvånad varenda gång jag såg mitt trötta ansikte i nån badrumsspegel i dag. Så illa var det.

Men i morgon är en ny dag. Och i går åtnjöt jag småstadens välsignelser – när jag åkte och handlade var just svärdottern och flickorna på väg ut ur affären och vi stannade och pratade en stund, hon med ett fantastiskt tålamod. Det var så roligt och jag tycker verkligen så mycket om svärdottern. I dag sms:ade hon dessutom om lilla nästyngstas kalas, som blir om två veckor. Det ser jag fram emot, jag gillar hennes föräldrar också.

Men jag hoppas verkligen att vi båda två kan sova i natt, jag skulle behöva det. Han också, säkerligen, men jag var helt utslagen där.