– och ändå vet jag att jag är rätt trött egentligen, så det är ingen idé att starta något som helst projekt. Det är så vackert ute, jag satt ute lite förut, men kände lite panik över att jag inte GÖR något ordentligt. Vi tittade på dressyr – som ett mått på hur uttråkad jag kände mig. Inget ont om dressyr, inte alls, men det är lite småtokigt att titta på flera hästar i sträck. Och just dressyr har jag aldrig ägnat mig åt, jag förstår hur svårt det är, men samtidigt är det ju en bedömningssport, som konståkning, och man kommer undan med mer om man redan är storstjärna, det är jag övertygad om. Och jag läste en artikel om den stackars svenske mannen som bröt i går eftersom hästen fått tungan över bettet – typ – och nu var helt tillintetgjord, han skulle ta semester och fundera på om han alls skulle gå i närheten av hästar mer. Ja ja. Damerna som kommenterade på tv var iaf hans tillgivna slavar oavsett, så vi får väl hoppas det går över.

Och sen är det reklam för nåt program kommande torsdag om att det minsann inte är så tokigt att bli gammal, mycket sympatisk läkare medverkar, men jag känner att jag vet verkligen inte om jag vill titta. Det är kanske skojigare om man, som i Berglins strip häromveckan, tänker sig att lyfta brösten, springa New York maraton och odla vin i Toscana. Jag gör varken det ena eller andra eller tredje. Jag lever i slow motion. Och så himla hejsan är det inte hela tiden. Det är mest det här att jag inte orkar hitta på skojiga och spontana saker nästan nånsin, för spontanitet här kräver så mycket planering.