Det ringde i går, någon som ville komma och hälsa på. Maken och jag suckade lite lätt, men OK, kaffe i dag på eftermiddagen. Och vi satt och pratade om mycket hit och dit och jag lånade gästen Låt mig berätta av Sven Stolpe, en rolig bok av en färgstark man. Och gästen berättade om när han som ung hade en stor affisch med Mao på väggen och dåvarande svärfadern kom in och sa – ‘vem fan är det där?’ och gästen hade förklarat att detta var mannen som skulle skapa ett nytt samhälle med nya människor, det goda samhället och svärfadern, bonde från trakten här, hade uttryckt tvivel på projektet. Numer var gästen beredd att hålla med.

Och sen, i en bisats, berättade han om hustruns hälsotillstånd. Dom hade just idag varit på närmsta sjukhuset och – som han sa – ‘jag förstod ju att det är allvarligt’. Milt sagt. Så han gick hem med Olivier Clements Källor också, jag tänkte att den kunde ge mer och bättre tankegods än vad vi kunde ge så där kondenserat. Och det gladde mig att dom skaffat en liten hund, som ger så mycket kärlek.