ur väskorna. Första tvättmaskinen snurrar. Maken ville inte stanna och äta på vägen, så vi körde rakt hem och tog lite té och ett par mackor av brödet vi ätit av under veckan.

Precis när vi satte oss i bilen fick jag ett sms från Äldste. Maken morbror har fått permanent boende här i tätorten från 10 augusti. Stor lättnad för detta.

Och jag försöker tänka mig in i att dom som stannade kvar där vi nyss var, just nu sitter och äter middag. Jag ska ge mig ut och handla, så att vi också kan få något lite mer rejält.

Och jag tänker på den goda vännen, som själv är fostrad av en far som var militär i grannlandet och deltog i vinterkriget och alla tänkbara krig i trakten. Han hade sagt att själva striderna var en sak, det som är svårast är att vara i ständig beredskap att snart kommer det. När som helst faller fienden mig i flanken. Ungefär så. Så det är tillåtet och förståeligt att vara trött när man har beredskap.