med den sista halva cigarillen förut, det var det. Å andra sidan var det onödigt med parmesanen och chokladen jag åt innan också. Och den där stunden ute, med svag trafik nånstans i bakgrunden, fågelsång från innergården och ljuvlig syrendoft – inte var det bortkastat. Jag kände mig tacksam över den biten av livet.

Och i morgon duschar jag maken och sen sätter vi oss i bilen och hämtar upp tårtan och sen åker vi mot havet, känslan när vi åker nerför backen och ser havet är rätt underbar också. Och åtminstone Äldstes familj kommer också, Tvåan är lite mer osäkert – hunden har haft lite magproblem och kan kanske inte lämnas ensam så länge, dom avvaktar natten.

Och jag pratade lite med Äldste förut i dag. Svärdottern hade när hon hälsade på makens morbror träffat på den avlägsna släktingens (som jag mötte häromdagen) dotter där, dom hade aldrig mötts innan, men hon hade tittat på lilla allraminsta och glatt sagt att det var ganska klart vems dotter det där var, hon är komiskt lik Äldste i samma ålder.