– jag vet verkligen inte hur jag tänker och känner och vad jag gör nu. Det här svaret hade ramlat in i min låda för en liten stund sen –

Jag har idag undersökt med mina kollegor och det finns inte några lediga platser för avlastning under den perioden du önskat nu. Vi har full förståelse och vet att du som anhörig gör ett jättejobb och vi hade gärna tillgodosett ditt önskemål om platser fanns.
Jag rekommenderar dig att ha fortsatt kontakt med biståndhandläggaren.

Jag ska tänka till i morgon, men jag känner att det där om ‘full förståelse’ och ‘hade gärna tillgodosett’ klingar lite tomt i min situation. Att inte tala om ‘jättejobb’. Ja, jag suckar påtagligt för mig själv. Är det jag som är konstig? Förmodligen.