har jag varit i den här avlastningsbranschen, innan hade jag inget sånt. En helg för tre år sen hjälpte Äldste mig och tog hand om maken, för då var jag helt slut och åkte till vänner. Men jag kan inte lasta det här på mina barn, det fungerar inte. Äldsta bor långt bort och har inte badrum som maken kan gå in i själv. Tvåan har inte heller rum maken kan sova i eller anpassat toautrymme. Äldste likaså. Och Yngste har ju fn ingen egen bostad alls. Och dom tre äldsta har barn och familj och hela köret. Så det är kommunen då. Och jag lämnar alltså in önskemål om dom två dygnen var femte vecka ungefär, i slutet av året innan.

Nu kan jag bara konstatera att man inte kunnat ordna det november, januari eller februari och alltså nu inte heller april. I november och januari ställde Yngste upp, så jag fick mitt avbrott i den här lite märkliga tillvaron jag lever i. Men jag tycker det ser mörkt ut framöver, faktiskt. Kommunens tjänstemän har naturligtvis ingen anledning att tänka sig in i hur det här är för mig. Jag slutar där, för jag blir ledsen. Jag reser mig förstås om en stund.