tisdag, 31 mars, 2015


om hur vädret ‘ska’ bli i morgon, jag gissar på regn. Möjligen försöker jag ta en liten promenad, efter frukost – som alltså måste fixas relativt tidigt, så maken hinner raka sig och få på sig kläder – så kommer journalisten från förra veckan tillbaka, bilderna gick inte att använda. Och det betyder att jag måste försöka se prydlig ut i morgon också, ett elände det här. Yngste var förstående, han märkte att jag inte var riktigt nöjd förra gången med själva fenomenet.

Och jo, jag har fått texten och läst igenom den och gjort ett par små korrigeringar. Sen blir säkert nåt fel ändå. Och vid det här laget har jag lärt mig att folk läser knappt det som står och missuppfattar lätt ändå. Sen glömmer dom också, och det är bra. Och jag är inte alls bekväm med tanken att veckan efter – ungefär så länge varar det – så tittar folk till en extra gång. Ja, jag ångrar att jag sade ja.

Men jag kan stå för det som skrivits, det får vara bra så.

– i går kväll cyklade jag iväg till närmaste kyrkan, väldigt stillsamt, en fin utläggning av texten om hur Jesu lidande börjar. Och man har tanken att ha någon gudstjänst alla dagar denna Stilla Vecka och fram till måndag som är Annandag Påsk, för att vi ska kunna leva rikedomen i det som är det stora budskapet. Så i kväll cyklade jag till en annan lokal, kvällsmässa, jag höjde medelåldern. Sen hade det valts samma text för utläggning, så kan det gå, och den speglades i ett annat temperament i kväll och en annan situation, så visst var det bra för mig också att lyssna. Men jag skulle önska lite mindre, lite tystare piano. Det kan vara ett väldigt slamrigt instrument, i sht om det är samma sång som hamras fram hela tiden, men jag försökte koppla bort. Jag kan blunda, men det är svårare med öronen. Och jag önskar de mycket unga människorna frid och glädje, oss något äldre också, skillnaden är mindre än man kanske tror i början av livet.

Fast jag blev lite aningens ängslig när tjänstgörande präst sa till den yngre delen av de närvarande att nu gällde det att dom anmälde sig till terminslägret. Det skulle tydligen äga rum när han, den tjänstgörande, har lovat att han ska befinna sig i närheten av mackor, tillredda av mig. Men jag lägger mig inte i detta. Skulle han inte dyka upp där jag är, så får det väl lösa sig då.

Inte fick jag tag på kakfärg i pasta,  det fanns inte i någon av våra enkla affärer,  men vi satsade på vanlig i liten flaska och rulltårtan blev röd iallafall.  Sen var fyllningen väldigt rundhänt tilltagen – väldigt god,  absolut,  men väldigt mycket och jag tror kanske att det varit enklare att rulla den med mindre fyllning,  men vad vet jag?  Och det var sonen som gjorde 95% 

image

efter badrumsbesöket vid fem i morse tänkte jag att det är bra, då kan jag sova en stund till. Jag hade inte räknat med att maken somnade ännu fortare och lyckades snarka tvåstämmigt, det var lite speciellt. Men jag somnade ändå efter ett tag.

Och sen stod jag på tröskeln till maxi nån minut efter åtta och hade en mycket lång lista. Jag köpte den här gången den berömda vaniljessensen med bourbon och mycket riktigt ‘ert köp måste hanteras av personal’ – och jag hann tänka lite trött att det var ju just typiskt, i dag när jag handlat för fyrsiffrigt belopp, men det var bara att det skulle visas leg för den matsked alkohol som jag släpade hem. Kassörskan hade aldrig varit med om att kräva leg för det, så hon tryckte på ‘känd’ och jag har förvisso handlat av henne i decennier, så det var inte fel.

Och solen slutade skina, så jag känner inte att jag behöver putsa fönster just i dag. Nu får vi se vad dagen har för andra utmaningar.