– sonen och jag, i bakböckerna. Fast kakan med 600 g ph cheese i glasyren tänkte vi nog blev lite mycket. Fast vi funderade lite på den djupröda rulltårtan. Om jag nu hittar pastafärg, jag tror f ö att jag ska satsa på vaniljessensen med bourbon, jag gissar att jag inte behöver visa leg. Och jag associerar till tårtan i Steel Magnolias, den som ser ut som en grå bälta, som Shirley Maclaine fick svansen av. Fast det här var ju rulltårta.

Och sonen säger, lite trött, att det är väl lika bra att han över sig på att baka här hemma, det lär väl dröja tills han är 35 innan han har egen ugn. Suck.

Och vi åkte till kyrkan i skogen i hällregnet, svärmor hade greppat sommartiden. På hemvägen diskuterade hon den hemska flygolyckan och var helt på det klara med att andrepiloten hade sett så osympatisk ut på bild att vem som helst hade kunnat räkna ut det i förväg. Maken hojtade att det var väl synd att hon inte suttit med i antagningskomittén då, men det tror jag var bortkastad ironi. Livet är inte enkelt. Inte så enkelt iaf.