fredag, 27 mars, 2015


i dag, det låg ett par mörkgröna byxor där. Jag skulle nog kunna tänka mig ett par mörkgröna byxor. Fast jag har svårt att tänka mig att gå in och prova (betala också iofs så här efter nya sommardäcken och den där bakfjädern på bilen), men mest känslan att stå i en provhytt. Jag skulle behöva ha med Trinny&Susannah minst, nån som säger vänliga saker om den kvinnliga kroppen. Det är ytligt, visst, men jag tänker också på när Norah Ephron (hon med När Harry mötte Sally) nånstans skrev om hur hon tittade sig runt vid bordet och såg sig själv och alla sina jämnåriga väninnor hur dom satt där med sina svarta polotröjor, jag har väl med viss tvekan slitit mig ur dom svarta tröjornas våld, men det skulle vara roligt att se på sig själv med något mer positiv blick. Men är man trött, så är man.

Och maken tittade på reportage om Tranströmer, han levde med sin stroke i 24 år. Utan röst och med en ovillig kropp. Jag kan inte föreställa mig. Men något förstår jag, trots mitt eget ytliga funderande om mörkgröna byxor. Att fortsätta leva ett vanlighetsliv mitt i sorg och en sorts kaos, det är det jag gör. Och jag försöker komma ihåg det där med att bära varandras bördor.

– den där chokladpajen vilar stadigt, känns det som. Sonen, som varit ute och sprungit, tog en bit till. Själv åt jag en apelsin, det gick åt skalet på halva till pajen.

Och så läser jag Slas, en av alla hans böcker som handlar om järnvägen han byggde i det som då var Jugoslavien. Jag är helt medveten om att han inte var någon vidare familjefar och att hans relation till alkohol var, minst sagt, problematisk. Fast det är han väl knappast den ende författare man kan säga det om, men få har hans förmåga att få till språket, att lyckas få skenbart enkla meningar att vända på en femöring. Dessutom är jag ju en bitvis ganska trogen betraktare av A Place in the Sun och där åker soltörstande engelsmän gärna till ön Krk och letar hus, underbart vackert är det, och i en bisats skriver Slas att det var Titos egen ö. Minsann. Om jag hade varit jättediktator där hade jag möjligen också tyckt att det varit en bra idé.

Och Tomas Tranströmer har gått ur tiden, en passande fras i hans fall. Och han var en mer stabil familjefar än Slas, tror jag. Jag hade en studentkamrat som brukar passa barnen Tranströmer, när dom gick på fest. T körde alltid, det kom hon ihåg. Det var när han var verksam inom fångvården, kamratens pappa var fängelseträdgårdsmästare, också en syssla. Det var nog innan man kommit på hur sinneslugnande trädgård var för det mesta.

är påbörjat, dvs köksfönstret är tvättat ute, inne och mellan. Och den diskreta julgardinen är utbytt mot den vanliga. Och lampan i fönstret är dammad och allmän uppsnyggning därtill. Så nu känns just det bra. Jag kom nu på att jag inte dammade lampan över köksbordet, så är väl bäst och göra det också. Sen begick jag misstaget att försöka damma bokhyllan bredvid makens stol när han förfarande satt i den, det var inte så bra, så det får jag slutföra när han går och vilar sen.

Och jag blev förstås lite överrumplad i går när Yngste ville handla, så listan var inte riktigt klar, jag får komplettera efter kvällstét, men nu är det så ljust att det är inga problem. Och jag kom på att den där timmen man stjäl på söndag, och som brukar vara lite jobbig just då, i år underlättar det att kyrkan i skogen har lagt Högmässan en halvtimme senare än vanligt, så även om nu svärmor vill att vi ska ta med henne så ska jag väl klara att få oss färdiga i tid. Sen var det en annan sak att när hon pratade med maken förut tog hon fel på mitt födelsedatum, för all del, maken och jag har varit gifta sen Hannibal gick över Alperna och jag har fyllt år samma datum varenda år, men ändå.

Nu ska jag sätta mig ner och läsa lite. Efter kökslampan då.

Yngstes senaste paj – innehåller hur mycket grädde och choklad, både vit och mörk, och så dom berömda macadamianötterna.  Känslan just nu – tja,  ungefär som jag föreställer mig en boa efter månadens gasell.

image

I slutet av morgonpromenaden gick jag in på coop och letade efter macadamia utan resultat. Sen ring verkstaden och bilen var klar, så efter frukosten gick jag iväg med dramaten och köpte cigariller och lite vin och D-vitamin på vägen till verkstaden. Väl där hamnade jag bakom en man som troligen inte pratat med nån på två veckor, så det tog en stund, men jag fick till slut ut mina nycklar och betalade. Och i det läget var jag helt fokuserad på att jag skulle tanka också, så det är klart att jag glömde väskan, men jag kom på det när jag stod med bensinmunstycket.

Och sen kastade jag mig till willys ffg. Det ligger inte så praktiskt till för mig och jag kommer inte att åka dit annat än vid åtta på morgonen, alldeles för mycket hyllor och folk. Men macdamianötter hade dom i hyllan för konstiga nötter. Och väl hemma hade Yngste fixat pajdegen och just nu ska den gräddas.