tisdag, 24 mars, 2015


mobilväckningen. Jag känner att om det går vore det trevligt att sova lite längre i morgon, en lyx att kunna göra det en vanlig onsdag. Å andra sidan vet jag inte om jag kommer att få hjälpa maken en eller två gånger i natt. Det är lite hämmande i längden, man hoppar inte upp glatt nynnande på morgonen. Visserligen räknade jag lite fel på äggen i dag när jag handlade, jag behöver tio till för att ro hem både maten i morgon och så köttfärspajerna, så jag skulle behöva handla just ägg. Men det ordnar sig.

Och jag vet att jag är klart underbegåvad när det gäller att be om hjälp, men jag räknar med att jag kommer att klara det här med köttfärspajerna och allt runt det. Det är en arbetshypotes åtminstone. Men jag är glad att jag skippat idén att jag skulle baka chokladtårtor till kaffet, min frys skulle inte klara sånt ser jag. Jag får vara nöjd om pajerna får plats. Sen undrar jag – kära stavningsprogrammet – varför du envisas med att ändra pajerna till pajarna? Jag vet inte ens vad det skulle vara och i min matfixerade värld är ‘pajerna’ ett rätt vanligt och normalt ord. Så.

– jag borde gjort det innan. Den där beskrivningen i bakboken var lite bohemisk, tycker jag allt. Koka upp på medelstark värme och drag ut sidan, stod det. Njaä, kanske inte ändå. När vi tog fram den och jag försökte skära upp en bit och sänkte kniven i pajen, så kändes det som om jag fått korn på Texas oljekällor, det vällde sirap och ännu mer sirap och så lite sirap till. Dels tror jag att mängden sirap var överdriven, dels har mitt googlande fått mig att tro att sirap och socker skulle ha sjudit en liten stund för att få till kolakonsistensen. Nå ja, det var gott och häpnadsväckande mäktigt.

Nu ska jag gå och titta på dagens laddning köttfärspajer, kanske inte dags att frysa in än, men snart så.

I morgon blir det två köttfärspajer till (förstås) och sen ska vi äta fisksufflé, tänker jag.

Pecanpajen står i ugnen nu.  Det är bara det att jag tänker mig att vi ska äta en egen liten köttfärspaj till lunch och numer har jag bara en ugn,  så det vill till att pecanerna sköter sig nu om det ska bli bra.  Fast jag tycker allt att den börjar se lite kolaaktig ut och det är ju som det ska vara.  Sonen kavlade och fyllde och jag stod bredvid med någon assistans,  det är rätt ofta så att man önskar sig flera händer när nånting ska hällas mycket långsamt i en bunke som man samtidigt ska vispa ägg i.

image