fredag, 20 mars, 2015


– alldeles snart. Maken är redan parkerad, väldigt nöjd med det.

Och jag begick misstaget att läsa brevet jag fått med anledning av att ‘vi’ blivit sålda till bredbandsbolaget. Jag har inget emot dom, för all del, jag ogillar bara alla möjligheter till strul som jag ser framför mig. Och svärmors byte har inte precis gått på räls, trots Yngstes långvariga kamp både igår och i dag. Att dom skickat hennes avi för boxen till fel adress var snarast en bagatell i sammanhanget.

Men iaf än så länge – den egna sängen. Nu har jag inget emot den gästsäng jag sovit i, den är så bekväm. Första gångerna jag sov där var jag möjligen lite störd av att huset har ett annorlunda ventilationssystem än vi har här, det låter mer där. Men numer konstaterar jag bara och lyckas sova vidare fortare. Det kan ju vara så att jag är tröttare numer, jag vet inte. Min sömn är lite dysfunktionell hur som haver. Lite egendomligt att just jag som själv inte behöver gå upp på natten, ändå alltid måste hjälpa någon annan till badrummet. Så kan det bli.

– självklart pågår dygnen hela tiden, men det här var mina egna, för mig. Resan dit var så vacker, en ren fröjd, fast jag åkt nästan samma väg förra veckan.

Och när jag kom fram och hade gått både på toaletten och till kyrkan och ätit min lilla matsäckslunch, så tog jag väskan och gick bort till värdinnan. Hon satt ute på gården i solskenet, vi hämtade en stol till mig också och kokade lite kaffe och drack därute. Alldeles underbart. Och sen gick vi till sopsorteringen, också ett klassiskt nöje, vi brukar göra det.

Och jag sov i princip hela natten, vaknade bara till lite, men kunde somna om. Och en ny strålande dag som visserligen luktade gödsel alldeles obeskrivligt, men ska det bli nåt att skörda så småningom, så blir det så. Och vi gick till kyrkan och följde Korsvägen bredvid, en lite annorlunda utformning än den jag brukar läsa, alltså bilder och korta texter om Jesu lidandes väg som man här sätter upp i det fria under fruktträden och så går man i sin egen takt och mediterar över det som händer, där och då och här och nu, med och för mig. Sen beundrade vi också den bit av gräsmarken som var översållad av vårblommor i all sin spröda skönhet. Efter kyrkan tog vi en kopp kaffe och en promenad, jag provianterade en rejäl bit parmesan.

Och i dag var det inte snöfall ändå, trots att tvvädret antytt möjligheten. Min hemfärd gick utmärkt i duggregnet. Och här hemma var Yngste fullt – det är en kraftig underdrift – sysselsatt med farmors telefon. Jag återkommer om tekniken, som är rätt mattande, för alla inblandade.

Men jag är så tacksam att jag haft mina två dygn. Jag kan bara hoppas att det sker igen.