– fast när den lilla damen kom in och frågade om jag vill ha ‘lite bedövning’, så sa jag – ‘nej, jag vill ha mycket bedövning’. Och det ordnade hon, som vanligt där kände jag ingenting. Det är tidigare erfarenheter som spökar förstås. Och mitt i fick vi byta rum, för det var nånting som slutade fungera. Men nu har jag nån sorts tand igen.

Och jag hade lagt fram makens två eftermiddagstabletter bredvid kylskåpet och hällt upp ett glas proviva som stod i kylen, som jag gjort många gånger och det har fungerat. Fast just den här gången gjorde det inte det. Yngste hade varit borta hos farmor eftersom hennes telefon inte vill fungera och när han kom hem hade maken druckit upp provivan och ställt tillbaka det tomma glaset i kylen – det brukar han f ö göra – men sen hade han letat upp dosetten och lyckats ta den i munnen och gått tillbaka till fåtöljen, inte så lyckat. Och jag bröt ihop över det när jag kom hem. Och maken skulle förklara att han är förlamad i ena armen – jo, tack, jag vet det. Och jag sände en tanke till henne som för ett par år sen upprört sa till mig i telefon – ‘du vet inte hur det är att ha en sjuk man’. Jo men visst, lite aning har jag allt fått genom åren. Många andra saker vet jag mindre om.