var intressant. När jag klev in på biblioteket hade man en sån där passerbåge som på flygplatser och den blinkade rött och betedde sig. En vänlig kvinna störtade fram för att visa hur man skulle göra. Fascinerande. Man kan numer lägga böckerna i en stapel och maskinen läser av alla på en gång och visar på en skärm. Och det var likadant att låna och ett alldeles nytt kort behövdes också. Fast jag behöll samma kod, det finns gränser för moderniteten.

Sen trampade jag hem i solskenet. Och handlade på coop på vägen. Och sprang på en vän där på trottoaren, nån som jag tillbringade mycket tid med för länge sen. Hans hustru dog för en tid sen och han själv har åldrats rätt rejält, så var det allt. En så rolig och begåvad man och var man hans vän, var man lyckligt lottad, det vidhåller jag. Fast jag hade aldrig köpt en begagnad bil av honom.

När maken gått för att vila ringde det. Kommunen. Och – hast du mir gesehen, som tysken kanske sagt där – det var handläggaren som tio OBS på det!!! dagar innan meddelade att det blir avlastning v 12 onsdag till fredag, där maken gärna är, där katten bor. Jag är lite tagen och mycket lättad.