är svårt att bedöma. Klart bäst var att maken inte hade några hål.

Men jag råkar ju avsky att ta bilder på tänderna, det gör fortfarande så förtvivlat ont i mjukdelarna. Och sen gräver damen runt och kletar och putsar och grejar. Och sen får man sitta och vänta med mix megapol i öronen runt omkring, så hemskt. Två män som satt och skrattade åt varann så högt att det inte gick att höra nästan nåt av vad dom sa, nästa gång ska jag ta med hörlurar och lyssna på vad som helst annat i mobilen. Och sen kommer då äntligen tandläkaren himself och fortsätter gräva runt och hittar ett ‘litet’ (säger dom alltid) hål under en gammal lagning. Jag måste alltså dit igen. Och det blir ännu dyrare.

Och jag överdriver alltså inte ett dugg, jag är väldigt nära sammanbrottets kant där hos tandläkaren.

Och sen åkte vi hem via maxi, maken satt kvar i bilen och jag sprang in. Och ut.