redan när det började komma trailers att jag inte skulle titta på det där med 90-talister och 40-talister som ska gå varann på nerverna så mycket som möjligt. Sen visade det sig ju vara Ulf Ekman i grannkanalen. Nej, jag känner inte Ulf E, vi har några gånger råkat befinna oss på samma ställe, men det är klart att jag – som många andra – funderat över hans rätt märkliga framtoning. Märklig i mina ögon, jag har bekanta som tycker han är en trevlig och varm person. Fullt möjligt alltså, men det är inte det intryck han lyckats ge mig. Oerhört slipad och medievan, det tycker jag nog. Å andra sidan kunde Anna Hedenmo läst på lite om framgångsteologi. Det hade också varit intressant att höra honom utveckla hur han ser på andligt ledarskap. Jag har andra bekanta, som inte tycker att det dom sett av det inte var så lyckat, järnkoll och brist på ödmjukhet var vad dom såg och rentav drabbades av.

Andligt ledarskap är sällan okomplicerat, det är en inbyggd frestelse när man blir upphöjd av andras förväntningar – den inre konflikten mellan att möta rosenkindad beundran och den egna upplevelsen av tomhet, fasan att bli ertappad som en fuskare, fruktan att andra ska se bakom fasaden, har nog fått mer än en andlig ledare att darra på manschetten och ta till diverse mindre lyckade utvägar. Om man är stor måste man vara snäll, som man säger i andra sammanhang, men det gäller här också.