framför mig – jag är väldigt tacksam för det nu, himlen är blekblå åt öster, moln i olika nyanser av grått och vitt drar långsamt förbi. Det är vackert när jag lyfter blicken. Jag var ute för en kort handlingsrunda till coop nyss och vårkänslan finns där. Det kan hända att jag köper penséer nästa vecka, jag har redan sett lådor.
Annars sitter jag mest och försöker samla ihop mig, det kändes motigt att tänka på mat till i morgon, bara att tänka och planera var nästan på gränsen. Det är besvärande när tankeförmågan har ungefär samma täthet som dom grå molnen ute, tankarna glider bara isär. Orden försvinner.
Och jag tänker på det jag saknar, på dom jag saknar.
februari 28, 2015 at 7:38 e m
Jag vill bara titta in och säga att jag beundrar dig, du verkar ha en ängels tålamod. Jag tror inte jag skulle klara av att vårda som du gör. Att inte få sova ostörd en hel natt skulle göra mig vansinnig.
Men vad har man för val när det händer?
Du är beundransvärd som ställer upp som du gör.
februari 28, 2015 at 8:14 e m
Inte så särskilt beundransvärd. Man hamnar där helt enkelt.
För mig är det en hjälp att skriva, att för mig själv sätta ord på det som finns runt mig och det som finns i mitt huvud.