hittills. Solen hängde som en röd boll över horisonten, och snart är vi där att den kommer in i köket på sen eftermiddag. När jag skulle åka till kvällsmässan behövde jag inte slå på belysningen, vacker kväll.

Och stillheten, första mässan i Fastan. Beredskapen i detta liv inför lidande och död, som inte är slutet, ljuset finns och segrar. Den stilla tacksamheten. Och sen steg vi ut, det påtagliga mörkret, stjärnorna så tydliga.

Och jag bryggde té, vi satt en stund vid bordet, rostat bröd och svartvinbärsmarmelad. Yngste hälsar på Tvåan i morgon. Och jag ska försöka att inte somna om i morgon, det bästa är att handla tidigt, före frukost, på fredagar. Jag fryser lite och av lite olika skäl blev det inget hår tvättat, men jag hinner i morgon.