Vi har järnvägen alldeles utanför fönstren och på andra sidan ligger det stora vita hus med platta tak. Där ska byggas om på något sätt och i dag frågade Yngste – ‘vad gör dom nu?’ och när jag tittar ut har man rest ett antal jättetakstolar ovanpå det platta och håller på att lyfta upp fler med en jättekran och en drönare flyger runt och kollar av, tydligen. Jag har aldrig sett en drönare live förut – och är ganska tacksam att jag inte bor i Paris, där det antagligen känns mer hotfullt – det är mycket märkligt alltihop. Jag blir helt fascinerad, fast jag kan ju inte stå inne i Yngstes rum och glo hela tiden, även om man därifrån har en väldigt lyckad utsikt. Och dom har tur med vädret, dimman som var betydande i morse håller på att lätta.

Jag vaknade till lagom för att hinna ta en promenad, men så vände jag mig lite i sängen och vaknade en timme senare. Så gick det med den föresatsen. Det kan bli skidor efter ärtsoppan. Det är ansträngande att titta också. Pulsen stiger i mördarbacken för oss alla.