i dag också. Det var inte direkt meningen, men hur det var så fattade jag att Olsson ledde och tänkte att det blir väl inte långvarigt, men sen blev t o m maken gripen av spänningen. Och sen reste jag mig och bakade cookies. Jag säger det igen – den här nya vispen är så tyst att jag tror att nånting är fel. Men det gick lika bra som skidorna, 57 cookiesar ligger på galler. Yngste har inte varit nere i köket än. Och jag låter bli. Jag lät t o m bli att hugga några (många) chokladpluttar under bakandet. Jag tänker på råttorna som inte ville simma utan sockerlösning, eller snarare tänker jag att jag får väl koppla på lite vilja och komma ihåg att jag deltar inte i ett laboratorieförsök. Någon sorts fri vilja får jag ändå räkna med, även om den fria viljan är ett komplicerat begrepp.

Och den där fria viljan tänker ge mig en liten burk yoghurt ganska snart, det tycker jag är uppmuntrande. Och dagens kvällsmässa är flyttad till i morgon. Sen knölar jag in mig i Yngstes rum och tittar på Grey’s. Jag blev lite upprörd förra veckan, för det kom lite snabba prewievs när det var slut och sen stod tv:n på vid reprisen i söndags och då var dom inte med. Det löser sig väl i dag då.