upptäckte jag att jag satt och tuggade på lite choklad. Så kan det bli. I sht när man är lite trött och disträ. Det var inte meningen alls.

Och Yngste kom hem, lite senare än han tänkt sig, tåget var bara inställt. Han och några till stod där på perrongen och väntade och när tågavgången hade passerat med tio minuter så bara försvann tåget från tavlan, ingen förklaring, ingenting. Så kan det också gå. Sen kom ett annat tåg så småningom, så han kunde åka hem.

Och jag medger att jag trots dagens extra bulle och – ganska – lilla tårtbit, så fryser jag och är hungrig. Då är trösten att det snart är dags för makens kvällsmedicin och sen brukar vi äta lite frukt, fn vindruvor, kärnfria (maken tror att man måste peta bort kärnorna, för annars hamnar dom i blindtarmen, och så kan vi ju inte ha det) som dessutom gör att odlarna kan bilda kooperativ (?), tror jag, och jag har en svag aning om att mycket unga människor och människor i fertil ålder inte ska äta vindruvor, så där har vi åtminstone någon fördel av vår ålder och vår – iaf min – bristande fertilitet, som jag f ö aldrig haft några problem med. Det är säkert provocerande att skriva det, kvinnor har ju vallningar och diverse kännbara problem, har jag förstått. Och jag är enormt tacksam för att det bara är teoretisk kunskap för min del. Men jag ska åtminstone skölja vindruvorna nu.