– han har det ibland, den rare och omtänksamme. Han tog med maken på en liten rundtur i samhället där han fick titta på diverse ombyggnader och förändringar i närmiljön. Trots snöglopp och lite trist väder, så blev maken mycket uppiggad. Att det såg ut så! Att man hade gjort på det sättet! Mycket lyckat.

Och sen tittade han – igen! – på den svartvita stumfilmen från svt-play om smalspåriga järnvägar i Östergötland, ur hans synpunkt Favorit i repris. Och jag beställde en dvd till honom, färg och ljud den här gången, om sensommarens stora lokjubileum. Sen tittade jag i tidningen Tåg och såg att man har ett jättemodellmuseum i relativ närhet som har öppet ett par gånger i månaden, men när jag sa det, sa maken att det skulle nog vara besvärligt. Jag tror att jag ska kolla lite närmare och sen frågar jag inte i förväg, utan vi kan åka lite så där utan att han ska känna sig planerande jättelångt i förväg. Vi får se.

Och i kväll är det min såpdoftande kväll.