Nu är det snart dags för tandborstning och nattning, det blir bra. Om sen maken bara vaknar en gång är det bra, om han vaknar två så får det också gå.

Och jag tror vi äter nåt med räkor i morgon, saffransris kanske. Och Yngste åker på en liten utflykt till närmaste större staden och vi ska åka till kvarvarande morbroderns födelsedag. Jag är inte så särskilt entusiastisk över det projektet, faktiskt, men det får gå. Det positiva är att svärdottern troligen kommer med dom två minsta. Jag köpte en liten rosa träservis när jag var borta förra veckan, så jag kan ta med den till dom.

Och så hoppas jag att älskade Äldsta får en hyfsad natt, hon hade en liten operation i förmiddags, en sån där handledsgrej vad det nu heter. Hon skickade bild på bandaget som ska sitta på i två veckor, fem stygn blev det, höger hand förstås. Det är rätt opraktiskt förstås, men jag hoppas det går bra. Jag antar att första natten är värst. Jag vet ju inte, jag har hittills varit i väldigt lite kontakt med sjukvård för egen del, har aldrig opererats, jo en gång för åderbråck i höger ben förstås, men det var snabbt gjort och hade det inte varit för den där blodimmuniseringen så hade jag knappt kommit ihåg det. Men i och med barnen och maken så har jag ju ändå fått del av vårdens problem och i viss mån glädjeämnen.

Morgondagen betyder alltså, som vanligt, att ta en sak i taget. Men jag är lättad om det inte är snöstorm.