så är vi nu totalt stoppmätta. Jag ska sätta fram en mycket enkel kopp té, i mitt fall utan tilltugg. Tvåan hade snudd på överträffat sig själv och jag var glad att jag lyckades hålla mig vaken på hemvägen. Som tårta hade hon gjort en citronmarängpaj. födelsedagsbarnets önskan. Och han blev så lycklig över sitt presentkort på appar.

Sen hade maken och svärmor en rätt lång konversation, där hon var absolut säker på att han inte hade sagt nån tid när vi skulle hämta henne – och han hade sagt, jag hörde – och han ville inte ge sig. Så nästa söndag ska vi till minsta barnbarnet och då kommer maken verkligen att tjata om tiden med henne, gissar jag.

Men en bra dag har det varit. Och jag lyckades att inte köra på någon av alla dessa som helt utan reflexer och utan att titta ett dugg bara klev ut i gatan under pågående skyltsöndag här.