– ett stort, faktiskt. Vi diskuterade julklappar till dottersönerna, föräldrarna och jag. Det visar sig att dom ju har sett Harry Potter-filmerna, men nu har Vinterbarnet börjat läsa böckerna och är alldeles förtjust. Han hade sagt – ‘men böckerna är mycket bättre än filmerna, mycket mer detaljer, det händer mer, man får föreställa sig’. Och jag blir så uppriktigt glad för hans skull, kan han tänka så och se det, tror jag att han får ett rikt liv.

Och det hjälps inte, jag tjatar om det varje år, men i år är det precis som när han föddes, han föddes måndagsmorgonen efter första Advent. Jag hade tagit tåget söderut på söndagskvällen och sov över hos vänner, jag vakande faktiskt ungefär när han föddes och hörde koltrasten sjunga i trädgården där. Fast det visste jag ju inte. Och jag skulle kunna på decimetern peka ut var jag stod när maken ringde och berättade. Sen hade han lite försprång för han var på väg till närmaste större staden och kunde titta upp på BB när den lille var så där fem timmar, jag kom inte förrän dagen efter. Och där jag var fick jag ett litet glas bristol cream till förmiddagskaffet i min egenskap av nybliven mormor.